Lurad


Han var onåbar

och blickade ut i fjärran

Han hade ramlat

och man visste inte hur illa däran han var

Han skrek på ett sätt som jag aldrig hört någon skrika

Hade han brutit nacken

Man visste inte

Ingen vågade röra honom

förutom att hålla hans händer

och uttala tröstande ord

som man inte visste om de gick fram

förmodligen lugnade de bara en själv

 

Ambulansen kom först efter fyrtio minuter

En evighet

Väl inne på akutmottagningen

satte kramperna igång

vilket också satte igång personalen

 

I det ögonblick våra ögon möttes

kunde jag känna hans dödsångest

och hur den aktiverade min egen

 

I ett skede då man inte visste

vilken vändning händelsen skulle ta

säger han med hög, lugn och klar röst

 

    Lurad … lurad …

Jag är lurad

Han sa det som om det gällde hela livet

 

Senare när man fått i honom socker

kvicknar han till

och blir fullständigt klar

minns alla namn

och säger alla saker rätt

 

Man konstaterar att inget är brutet

och efter att ha fått i sig lite mat

och fått blodsockerhalten kollad

får han åka hem

min far

min älskade far

Regnet


Jag älskar regnet

det renande regnet

som faller på multnande löv

löv som påminner oss

om vår förgänglighet

 

Det finns en trygghet

i detta regnets dofter

det säger att allt går igen

 

Symbolen för kretslopp

och evolution

finns i varenda droppe

 

Urkrafter som störtar ned

från en belastad

himmel

 

Makternas boning

 

Jag älskar regnet

som tränger sig in

och blandar sig

som spolar bort

och plöjer nya fåror

 

Regnet

som smattrar

stänker och strålar

som duggar tätt

som faller glest

som byter skepnad

och blir till snö

flingor som rör sig

i slowmotion

 

Jag älskar regnet

SurrealistTwist


                                                     Jag fördjupade mej så i ett titelblad

                                               att jag kom ut på dess baksida

                                      då fann jag mej genast omgiven av två robusta klamrar

                                                     jag flydde längre bak med klamrarna hack i häl

                                                           men betraktades då som en kolofontratt

                                                             och många tyckte

                                               att jag trots allt befann mej på en alltför framträdande plats

                                                           omslaget

                                        tänkte jag

                                                            där kan väl mitt sympatiska yttre få ståta

                             men just när jag installerat mej i en inställsam pose

                                                           dök klamrarna upp

                                             och jagade bort mej

                                     vart ska jag nu ta vägen

                                    undrade jag

                                                          det är i alla fall

                                                    jag som skrivit detta

                                                           och som författare

                                             bör jag väl åtminstone få förekomma i förordet

                                                    jag sprang dit

                                      allt vad jag orkade

                                                           väl framme

                                    pustade jag ut

                                                         och fick vara i fred

                                                          det blev faktiskt lite för ensligt efter ett tag

                                                         man tog just ingen hänsyn alls till mej

                            då tröttnade jag

                                                         och flydde

                                                        till en

                                                          valfri källa

                                                        vilket visade sig vara klokt

                                                         ty alla misstankar om vari min insats

                                                           bestod

                                                         besannades i en anmärkning

Bilden är gjord av Andrzej Ploski

Tecken


Nätavlossningen

som gav sig tillkänna

när han blundade

liknade stiliserade fåglar

asgamar får man förmoda

ett symboliskt tecken

på att kroppen höll på

att släcka ner

Ögonblicket


Himlen skrek

sin öronbedövande tystnad

mot mig

sitt universalmantra

och jag skrek tillbaka

Skriket var livet

”not optional”

obligatoriskt

 

Jag köpte

vackra små anteckningsböcker

men skrev sällan i dem

Jag var lycklig

fick kärlek

gav kärlek

lekte

var duktig

var dum

var klok

var stum

envis, lat, svartsjuk, löjlig, kreativ, inbilsk

trött, pigg, stött, rolig, tråkig, småaktig, storsint

allt som en människa kan vara

 

Jag hade inte läst livets

bipacksedel